torsdag 1 november 2007

Babel

Ibland hör jag mig själv muttra; jävla kommunist-TV när det är totalt mörker i programtablån, har bara gratiskanalerna 1:an, 2:an och 4:an. Det är inte ofta jag tittar på TV men när väl andan faller på finns det sällan något att se. Och på filmfronten är det ännu värre, varje helg är det Beck i någon variant. Helt sjukt att det finns så många Beckfilmer. Ja jag vet att jag låter som sura gubben i Bredäng.





Men nästan lika sällan tackar jag för att Public Service finns, som igår när det jag upptäckte att det var onsdag och Babel. Babel är oftast bra, ibland trist. Har lite svårt att uppskatta Kristina Lugns frågestund, är iofs ingen storkonsument av lyrik.

Men kul var att få se Benjamin Kunkel som sägs ha skrivit den nya Räddaren i Nöden (J.D Salinger) var med i en intervju, verkade vara en skön intelligent förfatarslacker. Hade inte hört tala om honom tidigare men nu ligger hans bok Obeslut på min beställningslista.





Sen var det kul att få stifta bekantskap med det tyska underbarnet Daniel Kehlman, han kändes mer tysk än Kunkel vilket kanske inte är förvånande. Har läst ”Jag och Kaminski” av Kehlman tidigare, en bok helt i min smak, en blandning mellan någon bok av Auster och Toole’s ”Dårarnas sammansvärjning”. Nu ligger Kehlmans ”Världens mått” i väntehögen.

För er som missade programmet, se det här.

På iTunes:
La La means I love you – The Delfonics

4 kommentarer:

Marianne sa...

Hej där, på min blogg finns en utmaning som jag hoppas att du vill ge dig i kast med.
Välkommen in och kika!

Country Girl sa...

Ja, Kunkels Indecision blev man onekligen nyfiken på. Jag tyckte också att han verkade så sympatisk själv, Kunkel (vilket namn!) Det där han sa om att man luras att tro att man har en massa valfrihet, fast man egentligen inte kan välja hur man ska leva sitt liv. Valfriheten handlar alltid om små saker: Cappucino elle caffe latte, den eller den filmen, randig eller enfärgad skjorta osv.
Så trots all illusorisk valfrihet mår de flesta dåligt av ofriheten vi har när det gäller våra egna liv.

Montecore sa...

Hej Ylva,
Ja vi är alla mer eller mindre döda fiskar som följer med strömmen. Valen vi gör kan tyckas viktiga just då, i det lilla men i själva verket spelar det inte så stor roll.

Men samtidigt är vi väl överlevare som människor, vi måste få tro att de val vi gör är viktiga och livsavgörande.

Country Girl sa...

Jag håller helt med. Jag tror, till skillnad från Kunkel, att varenda litet val man gör, för någonting med sig, och är betydelsebärande, kanske även vilken skjorta man väljer på morgonen...
Det viktiga är att man inte låter sig förvillas av de ytliga valen (Svt eller tv4) och glömmer de mer avgörande, eller hur?